julialeversittliv.blogg.se

Ikväll är det ungdomssamling i Filadelfia. Jag tillsammans med mitt kanon-team har stora förväntningar på vad Gud ska göra ikväll.

Jag ska prata lite om Mission Possible och vad som hände i Göteborg osv. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det hände så mycket på bara tre och en halv dag. Jag har svårt att få ord på det jag känner, hur förklarar man för andra hur en hel församling och en hel stad bara klistrat sig fast i ens hjärta?! Jag får helt enkelt lita på att Gud leder mig ikväll och att det jag säger får beröra någon iallafall. Jag överväger att gå och förbereda mig snart, men och andra sidan så känns det som att jag inte borde förbereda mig, att jag borde lita på att Gud tar fram orden jag ska säga..jag är lite rådvill för tillfället.

 

Jag har spenderat hela förmiddagen åt att plocka ihop och ta ut lovsånger. Jag älskar verkligen lovsång, det är mitt sätt att prisa och tillbe Gud. När jag väl börjat sjunga så känns det som om jag aldrig skulle vilja sluta. Jag skulle kunna hålla på i en evighet. Att leda andra i lovsång har jag kommit fram till är rätt jobbigt, jag möter alltid massor med mtstånd inför varje gång, jag blir lättirriterad och småsur för minsta lilla grej, det är alltid något som inte går som planerat. Men jag har kommit fram till att detta på ett sätt är ganska bra, om man bara pressar sig förbi allt strunt så blir det så mycket bättre när man väl börjar lovsjunga. För jag vet att det finns sådant som verkligen inte vill att vi söker Guds ansikte, men om vi bara tar oss genom allt motstånd så kommer Gudo ch möter en på andra sidan och ger en allt som man behöver, amen!

 

Jag har länkat denna lovsång tidigare, men den snurrar i mitt huvud idag så jag tänker dela den en gång till.

 

Detta blev ett relativt kort inlägg, men jag hppas du fått ut något av mina tankar. Ha det gott och glöm Aldrig att Gud älskar dig! Gud välsigne dig!